Elektriska tester De elektriska testerna fokuserar främst på strömflödet i radplintar. Olika scenarier simuleras för att testa radplintarna avseende bl.a. maximal kortslutningsström och uppvärmning vid märkström. Dessutom testas spänningsfallet för att säkerställa effektiviteten och den elektriska isoleringen testas avseende elektriskt genombrott, krypsträckor och isoleringsegenskaper.

Strömbelastningskurvan visar en komponents strömkapacitet i förhållande till omgivningstemperaturen och de intilliggande kontakterna. Den påverkas av kontakternas material och isoleringshöljet. För att bestämma strömkapaciteten för jackbara radplintar väljs anordningar med olika antal poler, som är elektriskt seriekopplade med ledare av samma area. För att i praktiken kunna fastställa strömbelastningskurvor fastställs strömkapaciteten för de jackbara radplintarna enligt DIN EN 60512‑5‑1. Vid belastning med olika strömstyrkor och efter att temperaturbalansen ställts in, mäts den maximala temperaturökningen som uppstår på provet. Med hänsyn till isolationsmaterialets övre gränstemperatur (här räknar man i allmänhet med 100 °C) ger detta upphov till en strömbelastningskurva (”baskurvan”) som är beroende av omgivningstemperaturen. Enligt DIN EN 60512-5-2 genereras en korrigerad belastningskurva, dvs. strömbelastningskurvan. I enlighet med denna standard uppgår den tillåtna belastningsströmmen till 0,8 gånger den rådande basströmmen. Reduktionsfaktorn "tar hänsyn till variationer i kontaktsystemet för kontakter. Det tas även hänsyn till osäkerheter vid temperaturmätningen och till mätanordningen". För jackbara radplintar från Phoenix Contact definieras strömbelastningskurvor med 2-, 5-, 10- och 15-poliga anordningar.

Egenuppvärmningen i radplintar från elvärme måste hållas ned till ett absolut minimum. Därför måste övergångsresistansen hållas så låg som möjligt. I detta test dokumenteras egenuppvärmningen vid rumstemperatur vid belastning med en testström.

IEC 60947-7-1/-2
Fem plintar monteras horisontellt på en skena och seriekopplas med 1 resp. 2 meter långa ledarloopar för den dimensionerade anslutningsförmågan. Radplintarna belastas med en testström som motsvarar den dimensionerade anslutningsförmågans strömkapacitet. Den mellersta plintens uppvärmning mäts. Med 20 °C rumstemperatur som utgångspunkt tillåts maximalt 45 K (Kelvin) uppvärmning i plinten. Slutligen ska ett spänningsfallstest utföras på plinten.

UL 1059
Testprocessen motsvarar i stort sett IEC-testningen, förutom att längden på kablarna avviker. På UL 1059 monteras tre klämmor horisontellt bredvid varandra. Mätningen utförs vid en omgivningstemperatur på 25 °C där en maximal värmeökning på 30 K (uppmätt så nära anslutningspunkten som möjligt) är tillåten. Tack vare de förstklassiga kontaktmaterialen i radplintarna från Phoenix Contact tillhandahåller alla nämnda typer av anslutningsteknik lägre uppvärmningsvärden än vad som krävs i standarderna. Förstklassiga kopparmaterial och tillförlitliga kontaktövergångar garanterar låga övergångsmotstånd i radplintarna.

Radplintar måste i praktiken även kunna klara av kortslutningsströmmar utan att skadas tills en skyddsanordning bryter strömmen. Kortslutningsströmmarna kan pågå under några tiondelar av en sekund och vara flera gånger högre än märkströmmen. För detta test monteras en radplint på monteringsunderlaget och en ledare med dimensionerad anslutningsförmåga ansluts. Skyddsledarplintarnas belastas i tre omgångar under 1 s med en strömtäthet på 120 A/mm² av den dimensionerade anslutningsförmågan. Kraven är uppfyllda om inga skador har uppstått på delarna efter testet och en fortsatt användning är säkrad. Före och efter testet måste radplinten också klara spänningsfallstestet. Före och efter testet får spänningsfallet per radplint då inte överskrida 3,2 mV eller 1,5 gånger värdet som uppmättes före testet. När det gäller 240 mm² kraftkabelplintar från Phoenix Contact leds en testströmstöt på 28 800 A under en sekund genom plinten utan kvalitetsförlust.

Mätkontrollerna för luft- och krypsträckorna visar att de elektriska isolationsegenskaperna är tillräckliga gällande

• konstruktion
• förväntad nedsmutsning
• omgivningsförhållanden som kan förväntas

Vid provningen kontrollerar man att de kortaste avstånden mellan två intilliggande radplintar samt mellan strömförande metalldelar och monteringsunderlaget upprätthålls. Vid provningen betraktas å ena sidan luftisoleringen som luftsträcka, å andra sidan betraktas avståndet längs ytan som krypsträcka. Minimiavstånden är fastlagda i IEC 60947-1.

För luftsträckan gäller:
Den är det kortaste avståndet mellan två elektriska potentialer genom luften. Avgörande för att kunna mäta den minsta luftsträckan är den nominella stötspänningen, radplintens avsedda stötspänning och den förväntade nedsmutsningsgraden. Den nominella stötspänningen härleds från PEN-ledarens spänning i förhållande till överspänningskategorin. Om inget annat har dokumenteras antas överspänningskategori III gälla för radplintarna. Kategorin definierar utrustning för fasta installationer och för situationer där särskilda krav ställs på tillförlitlighet och tillgänglighet. Den tillhörande luftsträckan beskrivs i tabell 2 (utdrag) för IEC 60664-1. Ytterligare specifikationer är det generellt sett icke-homogena fältet för applikationen och nedsmutsningsgrad 3 (ledande nedsmutsning uppstår resp. se tabell 2 för IEC 60664-1: icke-ledande nedsmutsning som blir ledande p.g.a. att fuktbildning kan förväntas).

För krypsträckan gäller:
Den är det kortaste avståndet mellan två potentialer längs isolationens yta. Av stor vikt för att kunna fastställa den minsta krypsträckan är effektivvärdet för lik- eller växelspänningssystemet (ledare till ledare, ledare till jord, ledare till PEN-ledare), se tabell 3a och 3b för IEC 60664-1. Tabell 4 för IEC 60664-1 visar sammanhanget mellan spänningens effektivvärde, nedsmutsningsgraden (3) och isolationsgruppen (I.) för radplintens kapsling.

Enligt NEC (National Electrical Code) krävs sedan april 2006 uppgifter om kortslutningshållfasthet för industristyrsystem. Beräkningen av dessa SCCR-värden (Short Circuit Current Rating) kan genomföras med hjälp av UL 508. I USA måste sammanfattningen av beräkningen anges på varje industriställverks märkskylt, för alla huvudkretsar samt för matningen av styrspänningsförsörjningen. I UL 508A (tabellen SB 4.1) definieras standardvärden för ospecificerade komponenter. För radplintar anges här ett standardvärde på 10 kA. Det här SCCR-värdet beskriver kortslutningsmärkströmmen för en anläggning eller en komponent under iakttagande av en märkspänning. Det är den max. tillåtna, symmetriska felströmmen som inte medför några betydande skador, som inte påverkar användningen eller som inte leder till någon typ av farlig hantering. Gällande en hel anläggning bygger SCCR-värdet på den svagaste monterade komponenten i den tillhörande distributions- eller matningskretsen. I UL-file XCFR2_ E60425 dokumenteras radplintar i CLIPLINE complete-systemet med 100 kA SCCR. De hjälper dig att konstruera kraftfulla anläggningar med högre uppmätta SCCR-värden.

För kretsar där det inte är möjligt att installera komponenter med högre dokumentation går det att uppgradera hela kretsen genom att uppströms ansluta en motsvarande säkringsplint som listats för starkströmsapplikationer. Säkringsplintarna UK 10,3-CC HESI N gör det möjligt att uppgradera SCCR för kretsar nedströms till 200 kA.

På varje anslutningspunkt i en radplint ansluts beroende på anslutningsteknik en eller flera ledare. Strömöverföringen påverkas kraftigt av det elektriska motståndet mellan ledare och strömskenor. Förstklassiga kontakter skapar en gastät anslutning. Detta säkrar en permanent och tillförlitlig anslutning. Detta elektriska test fastställer därför spänningsfallet vid en radplint (två anslutningspunkter), vilket gör det möjligt att dra slutsatser om övergångsmotståndet och kontaktkvaliteten. Radplintarna ansluts med kablar med dimensionerad anslutningsförmåga. För mätningarna belastas plintarna med en testlikström som motsvarar 0,1 gånger av den dimensionerade anslutningsförmågans strömkapacitet. Spänningsfallet mäts vid ett avstånd ≤ 10 mm från mitten av anslutningspunkten (se skiss). Spänningsfallet före och efter testet får inte överskrida 3,2 mV och 1,5 gånger utgångsvärdet per radplint vid en rumstemperatur på ca 20 °C. Radplintar från Phoenix Contact underskrider gränsvärdena som krävs enligt standarderna med upp till 60 %.

Vid en stötspänningsprovning kontrollerar man att luftsträckorna mellan två intilliggande potentialer är tillräckligt stora. Stötspänningen provas fem gånger vid varje pol beroende på den nominella isolationsspänningen. Tidsavstånden är då minst 1 s. Sträckan mellan intilliggande plintar samt mellan plint och skena mäts. Oavsiktliga gnistor får inte förekomma under provningen. Nominella stötspänningar för radplintar från Phoenix Contact ligger på mellan 6 och 8 k V enligt IEC 60664. Det aktuella värdet härleds från märkspänningen. Plintarnas dokumenterade driftspänning kontrolleras på så sätt effektivt för att säkerställa en säker drift. Kategori III i överspänningskategori 4 utgör standardinställningen.